Debattinlägg
Här kan du läsa olika debattinlägg från bland annat patientorganisationen NHR.
Rehabilitering utomlands- lite bättre, lite billigare. 11 februari 2010
För den som drabbats av en neurologisk sjukdom eller skada är rehabilitering i 9 fall av 10 en nödvändig förutsättning för att kunna komma tillbaka till aktivitet och delaktighet, till familj, arbete och samhällsliv. De politiker och de i vården som idag förnekar detta faktum är sällsynta eller snart pensionsmässiga. Det råder konsensus om att rehabilitering är av betydelse för att återskapa eller vidmakthålla funktioner, eller för att lära sig hantera funktionsnedsättningar och en ny verklighet.
För klinikens eller patientens skull
Satsar ditt landsting ett antal miljoner varje år på sammanhållen neurologisk rehabilitering?
Satsar man dessa pengar för att patienter ska bli friskare eller för att landstingets personal ska få bedriva verksamhet? Dum fråga säger du, det är klart att det är för patienternas skull!
Tyvärr är inte frågan så dum som den verkar. När det handlar om pengar och resurser finns det alltid motstridiga intressen, en konflikt mellan allmännytta och egennytta.
Från NHR:s sida, ur patientens synvinkel, så är det naturligtvis rehabiliteringseffekten som betyder allt. ”Kosta vad det kosta vill, så länge landstinget betalar.”
Från landstingspolitikerns synvinkel, eller klinikchefens, så finns alltför ofta ett intresse att förfoga över ”de egna” skatteintäkterna. En känsla av att ”det är våra skattepengar”. Alltså inte enbart medborgarnas.
När det handlar om skattepengar och sjukvård måste det rationella få företräde framför det emotionella. Att resurserna för rehabilitering är begränsade måste vi som patienter erkänna. Rehabilitering är värd att satsa pengar på när investeringen ger avkastning.
Kanske är det cyniskt att ha en instrumentell syn på rehabiliteringen, att värdera den enbart utifrån de effekter den kan åstadkomma. Visst har rehabilitering ett värde i sig, men den kostnaden vill inte skattebetalare och politiker stå för.
Vi måste kunna påvisa den neurologiska rehabiliteringens betydelse för arbete, socialt liv, sänkta vårdkostnader, livskvalitet och förbättrade möjligheter att klara vardagen på egen hand.
Bevisföringen
För rehabiliteringsverksamheten är det inte möjligt att uppfylla de evidenskrav medicinen vanligtvis kräver för effektstudier. Vi kan inte utsätta folk för rehabiliteringsinsatser utan att de märker det. Vi kan inte bedriva placeborehabilitering. Men vi kan mäta förbättringar, objektiva och subjektiva, och vi kan jämföra olika typer av rehabiliteringsinsatser. Vi kan jämföra dagrehabilitering med sammanhållen rehabilitering, vi kan jämföra 2-veckorsperioder med 4-veckorsperioder och vi kan jämföra rehabilitering på länssjukhuset med rehabilitering på Teneriffa.
Hakadal vs. Vintersol
Hakadal utanför Oslo är ansett som Norges främsta anläggning för MS-rehabilitering. Vintersol är av många neurologiskt sjuka svenskar ansedd som Sveriges främsta rehabanläggning. Under en period om 19 månader har en jämförande studie av rehabiliteringseffekterna vid Hakadal och Vintersol genomförts. Studien har genomförts av Nasjonalt Kompetansesenter och Universitetet i Bergen. 60 personer med MS delades in i två grupper som behandlades växelvis i Norge och på Teneriffa. Såväl effekterna på fysisk funktion som hälsorelaterad livskvalitet undersöktes.
Alla vann
Resultaten visar att förbättringarna blev betydande såväl för Hakadals- som Vintersolspatienterna. För exempelvis gångsträcka och upplevd ansträngning var förbättringarna påtagliga också 6 månader efter rehabiliteringen.
Förbättringarna för Hakadalspatienterna var goda. Förbättringarna för Vintersolspatienterna var på flera punkter avsevärt bättre. Detta säger oss för det första att sammanhållen rehabilitering är en effektiv rehabiliteringsmetod. För det andra att rehabiliteringen i stabilt klimat mycket väl kan vara den rehabilitering som ger bäst valuta för pengarna.
Då måste vi fråga oss: Varför föredrar flera av Sveriges landsting att skära i rehabiliteringen utomlands? Varför flyttar man resurser från bevisligen effektiva rehabiliteringsinsatser till utbyggnad av egen verksamhet? I vilken utsträckning ska neurologisk rehabilitering styras av klinikintresset? Vilken betydelse har patientens intresse av bästa möjliga rehabilitering till lägsta möjliga kostnad?
Rehabilitering ifrågasätts ofta av såväl politiker som vissa läkare med argumenten: ”Det finns inte tillräcklig evidens.” Fler studier av rehabiliteringens effekter är välkommet. Till dess måste vi under alla omständigheter ta hänsyn till de studier som finns och satsa resurserna där de gör mest nytta – för livskvalitet, arbete, socialt liv, sänkta vårdkostnader och förbättrade möjligheter att klara vardagen!
Lasse Winborg
NHR
