02 - 01.03.2010, 21:10

Hej! Sedan jag fick min diagnos har jag varit väldigt öppen med vad jag drabbats av. Det är bättre enligt min åsikt. Visst försvinner vissa men då vet jag ju att det var aldrig några riktiga vänner. Varför ska jag skämmas över min sjukdom? Jag har ju inte bett om att få den! Hoppas mitt svar har hjälpt på något sätt. Kram Laila

04 - 01.03.2010, 22:49

Jag har alltid blivit bemött som en människa och inte som en sjukdom. Eftersom alla som vet om min MS idag har ju sett hur jag är i vardagen innan jag blev sjuk. Så därför så finns det inget som direkt har skrämt dem eller så. Dessutom så har alltid de som undrat frågat hur det är att ha MS just för mig, för det är ju som sagt var väldigt individuellt.
Däremot har jag väl mest hållit skenet uppe även de dagar då jag mått lite sämre vilket inte varit så bra. Så nu vet människor runt omkring mig mer om min dagsform vilket de ofta har förståelse för :)
På nåt sätt så tycker jag att man ska berätta om detta och dem som inte klarar av sanningen och drar sig undan. Ja, de får väl leva som skygga människor. Det kommer säkert en dag när de själva behöver en hjälpande hand/vän men då finns det inga som finns till hands för deras skull. Eftersom du är den de gick miste om ;-). Så tänker i alla fall jag. If you can´t handdle the truth, just walk away, and don´t turn around :-p. Nej skämt och sido, men oavsett vad livet bär med sig så kommer och går även vännerna. De sanna vännerna, de stannar kvar :)

06 - 02.03.2010, 08:45

Jag har också varit helt öppen med min sjukdom sedan jag fått diagnos. Det är sannermigen inte vårt fel att vi fått den och har inget att skämmas över.
Jag tror det är bra att folk vet.

Kram