01 - 15.09.2009, 20:31

Har funderat på det här med hur mycket man ska berätta för sina närmsta. Har två söner runt 25 år och en flicka på 10. Det svåra är med killarna. Jag har inte sagt så mycket, vill inte prata sjukdomar när vi träffas. Jag tror inte de egentligen förstår hur jag har det och att det är jobbigt för mig.

Jag hade själv en mamma som var mycket sjuk. Bla hade hon SLE som är en sjukdom som ger inflammationer i inre organ och som kan bli allvarlig.
Hon pratade heller inte mycket med oss, utan hon ville väl som jag, prata trevligheter när vi träffades.

Nu när hon är borta har jag börjat fundera på hur ensam hon var i sina sjukdomar. Det var så svårt att förstå hur jobbigt hon hade, hon sa ju sällan något.
Önskar idag att jag vetat bättre och kunnat stötta, trösta och lyssna på henne.

Därför funderar jag mycket på hur jag ska förhålla mig till mina egna barn. Jag vill ju inte att de en gång ska känna samma samtidigt som jag inte vill bli tjatig om min sjukdom.
Nu när jag skriver blir jag mer och mer säker på att jag bör prata lite mer med dem.

Ja, detta var bara några tankar jag har...

rosetta

03 - 16.09.2009, 07:45

Hej!
Ja, det är svårt att veta hur man ska göra med sina barn! Mina barn var väldigt små när jag fick min diagnos ( den ena var 1 år och den andra var 3,5 år). Jag har väl alltid varit öppen om min sjukdom, men ändå inte gjort någon stor grej utav den. Dom vet att jag tar en spruta en gång i veckan och det tycker dom inte är nåt konstigt med det. Jag har en barn-bok som handlar om en mamma som har MS, men den stämde inte alls in på min sorts av MS så jag har valt att inte läsa den för min barn..... inte än iallafall.
Öppenhet och ärlighet tror jag är svaret, barnen förstår mer än vi tror så prata med dom, förklara vad sjukdomen innebär! Det kanske är så att barnen inte frågar nåt för att dom är rädda, rädda att förlora sin förälder till en sjukdom som dom inte känner till. Hoppas att du finner en lösning.
Lycka till!!

Kram
Hanna

05 - 16.09.2009, 11:17

Har svårt att ha någon synpunkt hur man ska göra ifall barnen är små. Men öppenhet är väl alltid bra. Även småttingar brukar väl känna på sig om något inte är OK i familjen.

Mina barn var redan vuxna när jag fick diagnosen så de fick ju först info från mig plus att de var med på besök hos ms-teamet för att få neutral information.

mvh/BM

07 - 19.09.2009, 16:31

Tack för alla svar. Tror att det är bra att diskutera sådant som detta.
Min 10-åriga flicka lever ju med mig och ser mig dagligen så hon har redan vant sig och tycker inte det är konstigt men det är svårare med de "stora" som inte förrän nu fått en mamma med ms och som de inte träffar så ofta.

rosetta