02 - 10.09.2009, 18:06

Hej malber!

Jag har ms och det är inte alltid lätt att ge bra råd.

Men om någon visar irritation över något jag inte klarar eller behöver hjälp med (Det har hänt) då känns det inte alls bra.

Vad som är bäst beror nog mycket på personligheten.
Några vill inte alls prata om det medan andra vill prata mycket.

Tror det bästa är om ni kan leva som vanligt och om ni umgås mycket eller litet med folk så fortsätt med det.
Där kan anhörig vara till hjälp om det är lite trögt med att träffa folk.
Om ni känner för det så prata bara lite om sjukdomen annars kan det trötta ut folk. Märks inte ms på honom så kanske ni ska vänta lite med att avslöja, det kan ni nog bäst bedöma själva.

Ms är inte dödlig och inte smittsam, det finns de som tror det.

De olika faserna har sina avigsidor, vid ilska så är det kanske bäst att låta det sippra ut.

På många neurologmottagningar så brukar det vara så att man får återkomma dit efter en till två veckor och först då kan det ofta bli lättare att så sakteliga börja handla och tänka rationellt.

Jag är bunden till rullstol och det var min mycket stora fasa att hamna i en sådan. (fick inte bromsmedicin)
I samband med ms så är nog rullstol ett av det första man tänker på.
Du kan tro att jag är förvånad över hur bra det går att vara "hjulbent" jag lever ett bra liv och tänker mest på vad jag kan göra.
Att tänka på vad man inte kan är ju ingen mening, då blir det ingenting alls gjort om det får ta överhanden.

Inte meningen att skrämmas och jag vill tillägga att av många som har ms så är det inte så många som behöver använda rullstol.
När man upplyser om det så brukar det vara som att tala till döva öron.
Vi människor är ju funtade så att vi bara ser det värsta framför oss. Till och med det som är värre än rullstol, fantasin har ju inga gränser.

Att ha fått diagnosen ms betyder i väldigt många fall att det bara ger minimala besvär och relativt ofta inga besvär alls.

Det viktiga är att din man får bromsmedicin så fort som möjligt även om det är så att sjukdomen inte märks.

När nästa läkarbesök ska göras så följ med din man som stöd och det blir då lättare att prata om det efteråt samt att hjälpas åt att minnas vad som sades.

Jag inser att jag glidit utanför din/dina frågor men med min erfarenhet så kändes det rätt att ta upp allt detta.

Jag hoppas att jag inte skrämt dig/er.

Slutligen så önskar jag dig och din man välkomna hit till portalen, gå ofta in här och titta, ni kommer att ha stor nytta av det och förmodligen känna en tilltagande dämpning av er oro.

Här finns det många fina människor, det upptäcker ni snart när ni läser kommande inlägg.

Hälsar till er båda och tänk på att tillsammans kan ni bli starkare.
Online

04 - 10.09.2009, 20:45

Det kommer ta ett tag kanske något/några år sedan kommer han att plana ut och börja leva igen. Han kommer säkert inte tro detta nu men så blir det.
ha det
magnus

06 - 11.09.2009, 09:20

Hei malber.
Jeg vil også ønske dere velkommen til portalen her.
Det er en flott gjeng med mennesker du møter her,
og alle blir godt tatt imot :-)

Vi ha alle brukt tid på å erkjenne/godta denne sykdommen. Det er jo for de fleste ett veldig sjokk, men det går seg til etterhvert, selv om alt ser svart ut for øyeblikket.

Online har vel sagt det meste som er å si,( han er god til å skrive den mannen :-)

Dere må bare ta tiden til hjelp, og leve så "normalt" som mulig.

Ønsker dere alt godt.

Kram Hillevie ",)
ps håper han får bremsemedin.

08 - 11.09.2009, 16:37

Hej!

Jag är också en sambo med en man som fått en ppms-diagnos för över 6 år sedan.
Det är ett projekt man får leva med och det får gå i etapper.
För min egen del så är jag just nu jätteglad för att min sambo ska prova ut en elmoppe nästa vecka. Det har tagit honom 5 år att acceptera en rullstol och ytterligare ett år att förstå hur viktigt det är att bry sig om sin sambo också...
Så mitt råd är att ge er själva tid att smälta och fundera över allt som kan påverka ert liv.
Livet fortsätter fast på ett annat sätt. I bland är det skitjobbigt och tröttsamt att gå i uppförsbacke men det planar ut också mellan varven...
Läs mycket som skrivits om ms och håll dig uppdaterad om senaste forskningen.
Jag har fått många goda råd och tips här på ms-portalen.
kram
/gabbi