Fora

Var uppmärksam på!

Om du diskuterar eventuella biverkningar eller händelser som kan tolkas som biverkningar i samband med behandling med bromsmedicin från Bayer, är vi i egenskap av sponsor för denna website skyldig att följa upp dessa och kommer i så fall ta kontakt med dig via e-mail. Uppföljningsrutinen grundas på myndighetens (Läkemedelsverket) krav att samla in och rapportera så fullständig biverkningsinformation som möjligt.

Om du önskar att rapportera en läkemedelsbiverkan ber vi dig att kontakta din läkare eller ditt apotek eller direkt till Läkemedelsverket.

Bayer Links

Bayer Global
Bayer HealthCare Global
Bayer Healthcare Pharmaceuticals

Legal statements
Privacy statements
Copyright ©
Bayer Pharma AG

Förstasidan Mötesplats Fora MS i familjen Ämne

Inlägg
Inlägg	Författare
01 - 01.04.2010, 10:09 Hej! Jag är än så länge lindrigt drabbad av MS. Mest känselförnimelser, lite balansproblem och tappar lite saker. Så det är inte så mycket barnen märker av det. Tycker mamma är lite klumpig ibland:-) och kan ha lite roligt åt det. Barnen är 4,5 år och 6,5 år. Det "vet" att jag tar bromsmedicin, eller snarare att mamma tar sin medicin med spruta ibland. Tar den oftast när barnen sover. Än så länge frågar de inte varför jag tar sprutan, men jag börjar se att 6 åringen funderar. Hittills har jag haft strategin att frågar de så ska jag svara. Svara på de frågor de har samt säga att det är helt i sin ordning att fråga. Men samtidigt inte trycka på dem information som de inte har frågat efter. Snart är den stora tjejen 7 år och jag börjar fundera på hur länge jag kan vänta med att berätta utan att hon ska känna sig lurad eller utesluten. Min avsikt är främst att inte oroa dem. Skulle jag drabbas av något större skov så skulle jag inte tveka att berätta det som behöver berättas. Är lite orolig för fördommar i vår omgivning och att det ska drabba barnen. Ingen utom min familj och närmaste vänner vet att jag har MS. Skola och dagis vet inget om det. Är rätt övertygad om att vet barnen så kommer de att berätta för andra. Hur gör ni? Hur berättade ni? Hur gamla var barnen/barnet? Hur reagerade de?	smultron
02 - 01.04.2010, 19:19 Hej Smultronet Vad trevligt att läsa ditt inlägg, jag förstår även dina fundering kring det hele,, ;o) Jag har haft denna diag sedan länge (35år) å har nu vuxna barn men ja tycker att när det gäller barn å när frågorna väl börjar komma från dem så ska man svar så ärligt man kan men kanske på deras nivå. De märker mer än vi tror och det har redan funderat en tid innan frågan verkligen kommer. Att sen informera vyxna om hela sanningen kan väl vänta, de har visats genom åren att " vuxna" inte fattar vad MS igentligen handlar om "De hör bara vad man säger men de för står inte" medan ungarna har lättare att fårstå el, ta det för vad de är man berättar, Hlsn Titut	Titut
03 - 02.04.2010, 05:20 Mina barn är lika gamla som dina och jag har aldrig hållt min MS hemlig. Tycker det är bättre de vet. Sen om de talar om det för andra så bryr jag mej inte, nästan alla människor har sina åkommor eller en släkting.	beata
04 - 03.04.2010, 14:37 Hei Smultronet. Jeg har hele tiden vært åpen om sykdommen helt fra jeg fikk diagnosen. Da gikk min datter i barnehage (dagis??) Jeg opplyste også lederen på dagis om at jeg hadde MS. Syntes det var like greit i tilfelle noen skulle reagere på at jeg kanskje gikk litt ustøtt, kunne snuble og falle eller at jeg virket litt klomsete. Det samme gjorde jeg også når hun begynte på skolen og sa ifra til kontaktlærer. Jeg har aldri følt at dette har vært noe hun har snakket om med sine venner. Men jeg synes det må være trygt for henne å vite at det er en årsak til at mamma er som hun er. Tror egentlig ikke hun tenker så mye på det. Hun fikk også være med å se på når jeg satte sprøyte ( jeg setter ikke selv, men min mann gjør det for meg). Det var både spennende og kanskje litt skremmende til og begynne med, helt til hun forsto at det slett ikke var vondt. Da tenker jeg hun var ca 3år. Nå vet hun bare at jeg setter sprøyte hver søndag, og det er helt naturlig, sånn er det å ha en mamma som har MS. Hun er nå 15år gammel og vet veldig godt at sykdommen kan forverre seg. Så mitt råd til deg er at du er mest mulig åpen om sykdommen for dine barn. Det er jo ikke sikkert de vil spørre på egen hånd. Kanskje kan de også bli redde om de går rundt og funderer på hva som egentlig feiler mamma. Lykke til ihvertfall, og husk at barn gjerne tar ting veldig naturlig. Kram Hillevie ",)	Hillevie
05 - 02.05.2010, 09:19 jag kan säga så här att min mamma trodde att hon hade något annat än ms vi fick reda på att det var det denna veckan. i vilket fall som helst så är det viktigt att göra det tidigt min mamma har varit sjuk sen jag var1,5 ungefär och då var mina sytrar 7,5 och 9,5 och hon valde att inte förklara för oss den ända förklaring vi fick var av pappa att hon var sjuk och att det gjorde att hon hade huvudvärk mm och att hon inte prata med oss hon berättade faktiskt inte efekterna eller ngt alls för ngn annan än pappa och han fick inte heller säga ngt men han berätta lite för vi trodde att hennes beteende var vårt fel eller som min syster att hon var knäpp så nu när jag är 16 och min äldsta syster inte varit här på 6år säger jag bara berätta för dem förklara för dem och gör det tidigt annars kan det gå på eran relation och jag kan även säga att min mammavalt att inte säga till min systrar på 25 och 23 att hon har ms så för allt i världen säg till dem tidigt förklara för dem och andra i din omgivning annars går det nerför MVH jenny	jennjenn
06 - 11.05.2010, 20:23 Mina barn vet inte att jag ha ms och jag vill inte ha att de ska få ett samtal om det... att jag ska ta upp det (annars låter det så allvarligt). Det räcker för de just nu att jag har huvudvärk och ser inte så bra.. de var van tidigare med att jag fick migän ibland. Nu vet de att jag träffa min läkare ofta och jag gör ingen stor sak av det.. ser till att jag komma hem glad.. och saker och ting rollar på som de har alltid gjort. Jag tror att mina barn har fått empati redan med att jag ha haft huvudvärk osv. Jag vet att min man ha ett stort hjärta och jag tror att det ha att göra med att hans mamma var sjuk ganska tidigt. Om jag tycker att mina barn är oroliga då kommer jag att försäkra de att jag är okej men annars får livet rollar på.... jag ser att de är glada och inte alls oroliga. Jag tar en tablett varje morgon och jag gömmer inte den för de... men det kan lika bra vara huvudvärkstablett. Som min läkare säger.. MS i en lindrig form behöver inte vara så annorlunda till diabetes.. dvs. hur folk ser den. Om min son kommer till mig som tonåring och frågar om jag har ms då kommer jag att säga ’ja’ så klart men jag vill inte göra en stor sak av det. Just nu känns det som mina barn är för unga för att höra någonting om min sjukdom... livet lekar.. de ska ha roligt och inte oroar sig över mig. Vill inte ha att de ska komma ut över de i skolan osv men jag har berättat för kompisar och familjen och för deras lärare (är bra att de vet så att de kan meddela mig om mina barn har funderingar som jag inte höra). Alla är olika... jag säger bara vad jag tycker. Du kommer att bestämma sig själv om vad som är bäst för just dina barn och din familj.. Lycka till.. det finns ingen rätt eller fel... kram	bons
07 - 22.07.2010, 17:26 Hej ! Jag har två små barn en på 6 och en på 4 år. Min man och jag fick veta att han har MS dagen innan midsommar afton. Hur han tar det vet jag inte,men utåt sett verkar han lugnare än jag. Jag har panik just nu. Jag vet inte var jag ska börja. Jag undrar när vi måste flytta från huset och hur snabbt han blir sämre. Barnen ser att pappa haltar, men de tror att han snart blir bra. Jag tror att det kommer kännas bättre när min man börjar att ta sina mediciner. Jag känner mig ensam och vet inte var vår familj ska börja. Vi måste tala om det för barnen om han blir sämre snabbt eller den dagen det inte går att missa att pappa är sjuk. Grundregel 1 är att inte ljuga ihop något för då blir det bara ännu konstigare den dagen vi berättar om MS. Jag undrar hur man som maka ska stötta och få stöttning ?? Tack vare internet så hoppas jag att hitta en stödgrupp för anhöriga till personer med MS. Eller finns det inom sjukvården någon att prata med??	malinbrandt
08 - 22.07.2010, 21:05 Hej! Mina flickor är nu 7 och 10 år gamla. Jag fick min diagnos för ca. 1 år sedan. Jag har berättat allt dom har frågat om för min äldsta dotter blev väldigt tyst och inbunden en tid efter jag blivit sjuk. Då tog jag ett samtal med henne ang. min sjukdom och sedan dess har hon känt att hon kan fråga när hon vill om det är något hon undrar över. Likadant blev det med min minsta. Jag har även berättat på skolan eftersom jag är sjukskriven och så slipper barnen berätta. Hoppas detta hjälper dig. Vänligen Laila	LailaJan