01 - 13.03.2010, 16:29

Nu till veckan ska jag få mitt svar på om det är ms jag har. Jag vet redan att så är fallet. Frågan är hur jag ska kunna behandla mig själv. Jag är fruktansvärt spruträdd! Jag gråter varje gång jag tänker på behandligen. Nu senast när jag var på sjukhuset gjordes en Lp och jag grät och skrek..som ett barn. Ja jag tycker det gör skit ont och nu pratar jag inte bara om LP utan att ta blodprov osv. Sen har jag t.o.m svårt för att se sprutor, tycker det gör ont i armarna av att bara prata om det. Hur klarar jag av detta?? Att jag ska injicera mig själv kan dom ju glömma! Då blir jag utan behandling. Är så deprimerad och förbannad.

03 - 13.03.2010, 17:24

Hej Jenjen!
Du är nog inte ensam om att vara spruträdd, för min del så hade jag mer eller mindre ångest varje gång när jag tidigare använde bromsmedicinen Rebif tre gånger i veckan, numera får jag Tysabri var fjärde vecka.
Jag brukade då när jag själv tog sprutorna tänka på en annan person som jag hade läst om här på MS-Portalen som var spruträdd, den personen hade sagt till sin läkare att han/hon var spruträdd, men då hade läkaren svarat att personen i fråga som hade tatueringar borde tänka på att när han/hon hade tatuerat sig så var det som att ta tusentals sprutor.
En sådan förklaring borde rimligtvis ta bort rädslan för att bara få ta en spruta.
Hälsningar
Kenneth

05 - 13.03.2010, 23:42

Kul att höra att KBT terapin funkade. Jag ska definitivt ta upp det! Och jag håller nog med dig ang tatuerandet, även om jag inte har någon själv.
Tack!

07 - 14.03.2010, 12:38

Fördelen med min spruta(Avonex) är att nålen är så tunn så oftast känner jag inte ens av att jag tagit den.
Ifrån början var det här superjobbigt men jag får hjälp hemifrån att ta sprutan då min sambo som är superrädd för sprutor (sprutfobi), men han hjälper mig med detta i alla fall =)
Så det är stor skillnad på hur jag tar sprutan idag (för man vänjer sig, jag lovar!) än när jag började. Då det tog upp emot en timme innan det blev av. Idag tar jag den bara utan snack med sambons assisterande hand. Han kallas numera för syster Martin hemma hos oss ;-)