Ärligt talat…
26 november 2009
Total ärlighet. Är det möjligt att vara totalt ärlig i alla sammanhang? Jag bara undrar?
Att vara helt ärlig! Det låter ju fint i teorin men funkar inte i praktiken. Som mycket i politiken också. Man vill väl men sedan blir det bara katastrof av allt ihop för att man glömt bort vilka mottagarna av budskapet och hur det berör människorna som berörs i sin vardag.
Att ta reda på var man själv står i olika frågor och tankar och kunna stå för det inför sig själv och andra är viktigt. Också att kunna kommunicera sina olika tankar och känslor med varandra och förstå värdet av att vara ärlig mot sig själv och folk omkring oss. Men är det alltid viktigt att uttrycka sina helt ärliga åsikter i olika sammanhang? Gör det oss till bättre människor? Nej, tror verkligen inte det. Det kan göra större skada än glädje att vara helt uppriktig. Total ärlighet kan faktiskt vara riktigt skadligt. Riva upp sår och ge oss märken för livet…
Julaftonskväll! Ljusen i granen lyser. Alla myser. Barnens ögon tindrar…
Nu sitter alla och väntar på det spännande ögonblicket…
Det bankar på dörren! En skäggig person med röda kläder och säck kommer in i rummet! – GOD JUL! – Tomten! skriker barnen… - Nej barn, det fattar ni väl att det INTE är tomten. Det är bara farbror Börje under skägget. Titta så får ni se. Det är Börjes skor och Börjes skjorta under rocken. Börje bara ljög när han skulle köpa tidningen. Han är inte ärlig. Titta nu barn under skägget. Det är köpt på bensinmacken. Tomten finns inte. Så nu vet ni det. Livet blir ju inte roligare av den typen av ärliga personer.
För några år sedan när jag tog fotot till mitt körkort gick jag till en fotograf. Jag var korthårig på den tiden och lite kraftigare än idag. Det var digitalteknik som gällde och på 2 minuter kom 4 likadana passfoton fram. 500 kronor för två minuters fotosession. Det var dyrt men bättre det än att det blir dåligt tänkte jag. Körkortet har man ju i tio år och använder så mycket.
– Ja, så här blev det, sa fotografen. Jag tittade på en mycket misslyckad bild som var tagen i det ögonblicket man precis ska börja le lite grann, men inte hunnit få till det riktigt. I det ögonblicket när munnen är ganska lik grodan Bolls breda käft men alltså fortfarande stängd. Ögonen var lite slutna och färgen var gris-rosa i ansiktet.
– Oj, jag ser ut som en kulstöterska från forna Sovjet som fått i sig för mycket anabola steroider och dessutom är hårt märkt av kraftig inavel flera generationer bakåt i tiden. De här korten måste du ta om. Sade jag i vanmakt.
Fotografen tittade på mig och tittade på korten, tittade på mig och tittade på korten
– Men du ser ut så där, var det enda han sa. Jag bara svalde, tog korten jag betalat 500 kr för och tänkte att 10 år går ganska fort och så handlade jag blixtsnabbt…
Så hade fotografen inte varit så ärlig så hade han antagligen levt idag. Skämt åsido…
Självklart ska vi vara schyssta och raka mot varandra. Inte ändra våra åsikter efter de personer vi möter, eller fara med osanningar. Men för att kunna vara helt ärlig krävs oerhört mycket kärlek och respekt till dem vi är det mot. Förstå att alla inte heller är intresserade att höra vår helt ärliga åsikt om allt. Det vi upplever som sanning kanske inte är det för alla. Och inte glömma bort att vara ärliga mot oss själva också. Så mycket vi kan i alla lägen! Det kanske är den största utmaningen?
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
