Att samla saker…
27 januari 2011
Jag har samlat på barbiedockor och pappersdockor, bokmärken. Allt detta samlade jag på när jag var barn. Jag synade noga loppisar, veckotidningar, affärer och anslagstavlor efter annonser och nya fynd. Jag känner fortfarande ett litet hugg i magen när jag tänker på den svarta barbiedocka jag såg för 49.90 en vanlig tisdag på en leksaksaffär i Storstaden. Jag hade aldrig sett den modellen tidigare. Så fantastiskt fin och exklusiv. Visst var den dyr, 49 kr var mycket i början av 80-talet. Ungefär 150 kr i dagens pengavärde och jag hade ingen inkomst då. Veckopengen hade inte gjort sin premiär i vår familj än. Mamma ville att jag skulle avvakta tills vi kom till Storstaden nästa gång och uppmanade mig att räkna pengar i spargrisen hemma. Jag tjatade att hon skull lägga ut pengar så kunde jag betala henne senare, men hon var obeveklig. Hon anade väl att jag inte var kreditvärdig då…
När jag några månader senare kom med 50 friska kronor som skulle betala diamanten i min Barbiesamling fick jag veta att de inte fanns kvar till försäljning längre. De hade utgått ur sortimentet. Vilken chock! Jag var arg och dagen förstörd. Ville inte köpa någon annan halvtafflig Barbie bara för att köpa någon utan det var bara den som gällde. Jag pysslade noga om mina samlingar och lekte med dem varje dag, till den dagen jag gick på disco för första gången. Sedan blev det andra sorters lekar och jag stoppade dockorna i flera resväskor att sparas för mina framtida barn. Det har blivit uppskattade presenter till mina barn nu.
– Är du inte rädd att de ska gå sönder? Nej det är jag inte. Jag vill att de ska lekas med och användas så som jag hade nöje med dem. Går de sönder så har de ändå använts och gett glädje. Jag själv använder de ju inte alls nuförtiden. Jag har heller inte samlarintresset kvar.
Idag samlar jag inte på något alls. Annat än dammråttor i hörnen och godispapper i fickorna verkar det som. Det har jag gott om. Ja, om jag ska vara lite politiskt korrekt så samlar jag på ”fina upplevelser” och ”härliga stunder” också. Men det gör väl alla lite till mans…
Det är skönt att inte ha ett samlande som tar mycket plats. Har läst om dem som samlar på hästvagnar, traktorer, gamla bilar och skördetröskor. De måste ha gods och lantgårdar att förvara sina gigantiska samlingar på. Andra samlar på tomtar, änglar eller klockor. De samlingarna kan ju också bli jättestora om samlandet sker maniskt under många år. För visst kan ett samlarintresse ofta få en släng av mani över sig? Det är också skönt, att slippa bo på ”Blocket” eller auktioner för att hitta ”rätt” objekt för sin samling.
Att samla på saker och att spara på saker är inte samma sak. Vid ett samlande går man systematiskt aktivt till väga för att utöka eller förändra sin samling. Det är det som är sporten. Vid sparande arbetar man till mesta del passivt med att bevara något man fått, ärvt eller köpt, eller för den del tidigare har samlat ihop.
Jag vet inte vad som är roligast att göra. Samla aktivt på något, eller bevara och spara något man redan har. Det är nog olika från person till person. Olika också beroende på vad det gäller. Den kända tv-programledaren samlar på nya kärleksaffärer och verkar aldrig vilja sluta med det. Så kan man också göra. På tal om det kom jag på nu vad jag faktiskt samlar på. Kyssar på min man. Det har blivit ett maniskt beroende att kyssa honom ofta och överallt. På geografiska platser alltså, inte bara fysiska. Min kyss-samling kommer bli min största samling någonsin, för min man kommer jag spara hela livet! Trevligt med samlande! Och sparande!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
