Fy vad orättvist…

31 mars 2010
Världen är orättvis. I hela världen existerar orättvisa. Det börjar redan när vi föds…
Bebisar föds varenda sekund. På jordgolv eller på sjukhus. Bara stället vi föds på utgör ett stort avgörande för hur våra liv ska komma att formas. Alla människor har samma värde oavsett var vi föds tycker många, men inte samma förutsättningar.
Olika kulturer tycker inte ens att alla människor har lika värde. Handikappade barn eller kanske flickor dödas direkt. De får aldrig chansen att förstå hur illa och orättvist behandlade de blivit. Inte ens deras föräldrar eller andra personer i deras närhet tycker att det är orättvist eller ens fel. Det är som det är bara. En sed eller överlevnadsstrategi för just den kulturen. Men vi som tycker annorlunda kan se det makabra med att göra val som gör våld mot en mänsklig individ. Vi blir arga och upprörda. Men har vi mer rätt för det? Alla lever i sin egen kulturs verklighet. Med lagar eller normer. Vi kan påverka med att ge vår syn på saken. Att protestera och visa andra alternativ. Genom att skänka pengar till utbildning och sjukvård, till vatten och mat. Det kan öka överlevnadsprocenten väsentligt. Men faktum kvarstår. Vi har alla olika förutsättningar när vi föds. Och det fortsätter hela livet.
Det gäller även i Sverige. Inte ens våra barn har samma förutsättningar. Vi föds som olika individer, med olika styrkor och svagheter. Vi får olika stöd hos familjen, stöd i skolan eller stöd i samhället. En del av oss blir sjuka. Är det orättvist? Eller är det som det är? Vi skulle ju inte må bättre i vår sjukdom om alla fick samma symptom. Jag upplever det inte som orättvist alls. Men jag skulle tycka det var mycket orättvist om inte alla sjuka i Sverige fick rätt till bra behandling av sina sjukdomar. Och så ser det tyvärr ut. Där ska vi ofta ha tur att bo i rätt landsting och ha tur att träffa rätt läkare. Precis som vi ska ha haft tur en gång när vi föddes, att födas på rätt plats, av rätt föräldrar, i ett demokratiskt samhälle. Men som vuxen kan man påverka sin tur mer, söka egen information och välja väldigt mycket själva. Bara vi är medvetna om det. Medvetna om vår egen kraft och vårt eget värde. Det spelar ingen roll varifrån jag kommer ifrån, hur mycket jag tjänar eller vilket kön jag har. Jag ska från det jag föds ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra i samhället. Och sedan får jag utifrån mina egna förutsättningar och önskningar skapa ett eget liv i samhället. Det tror jag nog att alla politiska partier i Sverige kan skriva under på. Därför blir det svårt att välja var man ska lägga sin röst i höst. Utom då på de främlingsfientliga partier som bygger sin politik på ren dumhet. De är lätta att välja bort.
Orättvisa används ibland ett felaktigt sammanhang och blandas ihop med avundsjuka.
– Fy vad orättvist att familjen bredvid har ett så stort hus och tjänar sååå mycket pengar när inte jag gör det.
Nej, det är inte orättvist. Det är logiskt att det är så eftersom de har jobbat med helt andra saker än vad jag har gjort. Eftersom de har jobbat dubbelt så mycket och eftersom de också har ärvt mycket pengar. Eftersom vi har gjort helt olika val i våra liv. Vi har olika saker som gör oss lyckliga. När jag är lycklig är jag inte avundsjuk på någon. Men jag kan se att orättvisor existerar och där vi kan påverka måste vi göra det. För vår egen skull, för våra barns skull och samhällets skull. Vi har alla möjlighet att påverka. Vi har alla en egen röst! Det är rättvist!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
