En artikelgenomgång av ”Handläggning av tidig MS”
Vad händer tidigt i MS?
I skriften ”Handläggning av tidig MS”1, skriver neurologen Andrew Chan (St Jacobs sjukhus, Bochum, Tyskland) att 90% av MS patienter debuterar med en attack/skov kallad ”kliniskt isolerat syndrom” (CIS).
Trots att de flesta helt återfår normal funktion, kvarstår troligen vävnadsskador som gradvis kan öka utan kliniska besvär.
Med hjälp av vävnadsprover och magnetkameraundersökning kan man nu visa att tidig immunologisk behandling medför fördelar på sjukdomens utveckling, skriver Dr. Chan.
Artikeln är därefter en genomgång av metoder att följa sjukdomens cellulära utveckling i relation till kliniska data från läkemedelsstudier med s.k. interferon-läkemedel.
Hur vet man vad som sker?
Man vet sedan 1800-talet att nervcellernas axon-utskott är skadade vid MS. Tidigare har det inte varit möjligt att följa sjukdomen då man naturligtvis inte kan göra upprepade vävnadsprov från hjärnan. Dessutom finns skadorna på olika ställen hos olika patienter, varför en helhetsbild krävs.
Med införandet av magnetkamerateknik (Magnetic resonance, MR), kan man nu se vilka områden som har drabbats av inflammation och nervcellsskador. Det blir då möjligt att följa sjukdomens aktivitet hos enskilda patienter och se vilka som snabbt utvecklar sjukdomen mot ”kliniskt definitiv MS” och vilka som har ett mer godartat förlopp.
Läkning av det första skovet tros bero på att nervcellerna kan omorganisera sig och kompensera för skador. Om den inflammatoriska processen fortsätter kommer till slut en ny attack/skov och antalet sådana skov under de första två åren är starkt korrelerat till fortsatt sjukdomsutveckling.
För att inte bara passivt vänta på nya neurologiska besvär, söker forskarna efter lämpliga metoder för att kunna förutsäga vilka patienter som skall ha mest aktiv behandling. Dr. Chan konstaterar att inga perfekta markörer finns, men lyfter fram MR som det bästa alternativet idag. Inflammationsprover, tex genom att mäta antikroppar mot delar av nervcellerna har prövats men är ännu alltför ospecifika.
Hur hjälper behandling med bromsmedicin?
Då man alltså har konstaterat att inflammationen fortsätter även under besvärsfria perioder hos de patienter som har mer aggressiv MS, har man gradvis prövat högre dos och tidigare start av behandling med immunologiska interferonpreparat.
Dr. Chan redogör i detalj för de viktigaste studierna som har olika design och använder olika doser av olika interferonpreparat.
Sammanfattningen är att ”positiva resultat från alla dessa studier stödjer en tydlig biologisk effekt av tidig immunologisk behandling”.
Långsiktiga fördelar med att starta behandling tidigt?
Interferonpreparaten har funnits under många år och forskarna har nu tillgång till data från uppföljningsstudier omfattande ca 5 år. Även dessa resultat visar fördelar för de patienter som behandlades tidigt.
Interferonbehandling har ofta biverkningar och patientens förmåga att kvarstå på behandling under lång tid är beroende av stöd med råd kring möjlig behandling av lindriga biverkningar. Dr. Chan konstaterar att patienter i organiserade studier har mycket högre grad av fullföljande av behandling, bl.a. beroende på tillgång till praktiska råd om intag av inflammationsdämpande mediciner och införande av s.k. autoinjektor för att underlätta intag av medicinen.
Avslutningsvis konstaterar Dr Chan att vi under senare tid har lärt oss mycket om sjukdomens utveckling tidigt och att patienter med aktiv sjukdom vinner mycket på tidig behandling. Fortsatt fokus på metoder för att allt säkrare identifiera dessa patienter är nödvändigt.
Referenser
1. Chan A. Management of Early Multiple Sclerosis. European Neurological Disease 2007
