Från interferon till läkemedel
En satsning på människor med MS
Nedan kan du läsa en del av historien bakom forskningen kring interferoner och utvecklingen av ett läkemedel, i detta fall interferon beta-1b.
Interferoner identifieras
Interferoner är naturligt förekommande ämnen som identifierades för första gången år 1957. De produceras av celler som blivit infekterade av virus, eller vissa bakterier, och i närvaro av immunstimulerande faktorer. De kan hämma virustillväxten och är effektiva vid behandling av vissa cancerformer.
I människokroppen produceras många olika typer av interferoner men de som är av störst intresse för oss är alfa från vita blodkroppar, beta från fibroblaster och gamma från en särskild vit blodkropp som kallas lymfocyt.
Dessa tre interferoner fungerar som immunsystemets ”budbärarmolekyler” och är aktiva i MS-sjukdomens autoimmuna ”angrepp” på kroppens egna vävnader. De olika interferonernas reglerande effekter på immunsystemet skiljer sig signifikant från varandra. Alfa- och beta-interferon kan hämma ett lokalt immunsvar medan gamma-interferon kan förstärka det, vilket framgick mycket tydligt i nedan beskrivna prövningen från 1985.
Denna grundläggande skillnad är nyckeln till MS-behandling med interferoner.
Prövning med gamma-interferon stoppas
En klinisk prövning som syftade till att utreda gamma-interferons effekter på MS stoppades dramatiskt år 1985 (ref 1). Istället för att förbättra MS-symtomen orsakade läkemedlet en kraftig försämring. Efter en månads behandling med gamma-interferon drabbades nästan 40 % av patienterna i prövningen av ett skov. Denna uppenbara förmåga att stimulera sjukdomsaktiviteten var ett mycket viktigt fynd för förståelsen av sjukdomens patofysiologi.
Dessförinnan hade en studie med naturligt beta-interferon givit lovande resultat. Läkemedlet måste dock injiceras i ryggmärgen (intratekal administrering) – vilket naturligtvis inte var särskilt praktiskt vid långvarig behandling (ref 2). Dessutom testades andra föreningar som på olika sätt påverkar immunsystemet men resultaten var otillfredsställande. Forskarna beslöt att ompröva beta-interferon. Låt oss titta på skälen till deras intresse.
Gen i beta-interferon klonas
Vid tiden för 1985 års prövning hade forskarna redan arbetat i 5 år med att utveckla beta-interferonets terapeutiska potential. 1980 hade genteknikexperter klonat beta-interferongenen med bakterier, och sedan modifierat, förbättrat och stabiliserat den till ett rekombinant beta-interferon, interferon beta-1b.
Denna nya produkt hade samma aktivitet som naturligt humant beta-interferon men i en stabilare form. Därför förutsåg man att detta interferon snabbt skulle lösa de problem med tillgång, styrka och renhet som hade uppstått i tidigare kliniska prövningar med naturliga interferoner (ref 3).
För att testa denna hypotes inleddes en liten pilotstudie som skulle klarlägga hur interferon beta-1b fungerar på molekylär nivå, hur stor dos människokroppen tål och eventuella terapeutiska fördelar med att använda interferon beta-1b i behandlingen av skovformad MS (ref 4).
Banbrytande resultat
Fynden från denna pilotstudie bekräftades 1991 genom en banbrytande 3-årig fas-III-studie. I denna prövning, som genomfördes över hela USA och Canada, undersökte man säkerheten vid behandling av skovformad MS med höga doser interferon beta-1b (ref 5).
Effekten av behandlingen mättes både med kliniska parametrar och med magnetisk resonanstomografi (MR) - en mycket avancerad teknik som gör det möjligt att övervaka MS-lesionernas antal, ålder (nya eller gamla) och typ (aktiva eller passiva), ref 6.
Interferon beta-1b blir tillgängligt som läkemedel
Många av de patienter som deltog i denna ursprungliga prövning stod kvar på behandling i ytterligare 2 år. De positiva resultaten från de 2- och 3-åriga prövningarna ledde till att amerikanska läkemedels- och livsmedelsverket den 23 juli 1993 godkände interferon beta-1b som det första nya läkemedlet för behandling av MS. Efter detta har fler läkemedel blivit godkända för behandling av MS och en ständig utveckling och forskning pågår inom området.
Vidareutveckling av interferon beta-1b
I februari 1999 blev interferon beta-1b det första tillgängliga läkemedlet för behandling av sekundär progressiv MS. Interferon beta-1b godkändes i Europa sedan en oberoende rådgivande nämnd stoppade en pivotal studie i ett tidigt skede och rekommenderade att alla patienter som gavs placebo skulle gå över till interferon beta-1b (ref 7). Prövningen visade att interferon beta-1b vid sekundär progressiv MS fördröjer sjukdomens fortskridande med 9-12 månader. Viktigt var också att tiden till rullstolsberoende förlängdes med upp till 1 år.
Vid den sekundär progressiva formen av MS är idag läkemedelsverkets rekommendation att ge interferon beta-1b till patienter med aktiv sjukdom, som manifesterar sig genom skov.
Utvecklingen av interferon beta-1b, från rekombinanta gener till klinisk praxis, utgör ett betydande steg framåt i vår förståelse av MS-sjukdomens bakomliggande patologi.
Referenser
1 Panitch HS, Haley AS m.fl. Exacerbations of multiple sclerosis in patients treated with gamma interferon. The Lancet 1987;893-894
2 Jacobs LD, O’Malley J m.fl. Intrathecal interferon reduces exacerbations of multiple sclerosis. Science 1981;214:1026-1028.
3 Knobler RL, Panitch HS m.fl. Systemic alpha-interferon therapy of multiple sclerosis. Neurology (Cleveland) 1984;34:1273-1279.
4 Johnson KP, Knobler RL m.fl. Recombinant human beta interferon treatment of relapsing-remitting multiple sclerosis: pilot study results [abstract]. Neurology 1990;40 (suppl.1):261.
5 IFNB Multiple Sclerosis study group. Interferon beta-1b is effective in relapsing-remitting multiple sclerosis. I: Clinical results of a multicenter, randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Neurology 1993;43:655-61.
6 Paty DW, Li DKB m.fl. Interferon beta-1b is effective in relapsing-remitting multiple sclerosis. II: MRI analysis results of a multicenter, randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Neurology 1993;43:662-66.
7 European Study Group on Interferon beta-1b in Secondary Progressive MS. Placebo-controlled multicentre randomised trial of interferon beta-1b in treatment of secondary progressive multiple sclerosis. The Lancet. 1998;352:1491-1497.
